Morgonstund

Hade skrivit ett fint inlägg om karismornar och hur underbart fantastiskt det är att bo här och gå här längs gråa gator bland gråa hus och titta på morgonmänskor som egentligen allra helst skulle ligga kvar i sängen och inte drar sig för att visa det. Karis betyder nåd. Det är okej att inte riktigt orka. Karis vaknar långsamt och jag tycker om det. Hemligheterna som viskas inuti gör mig buslycklig och jag måste akta mig för att jubla till när jag möter en skrynklig gubbe med bister min. Hur ska tanterna kunna förstå varför jag älskar dem? Och gubbarna, som förgyller min tillvaro och är en liten soluppgång före den verkliga soluppgången, vad skulle de tänka om de visste? Bäst att hålla det för mig själv, tänker jag.

Och jag tänker, att sommarmornarna ska jag stiga upp tidigt tidigt före någon annan orkat vakna, sen ska jag gå in till centrum och dansa längs den tomma gågatan sjungandes en liten glad visa som fyller mig just då. Jag ska sätta mig på träbänken och vänta på att människorna vaknar och när de kryper ut ur sina små skrymslen ska jag tänka på hur mycket dom betyder för mig. Mina älskade karisbor i mitt älskade karis.