Chokoplattan

…och den snälla tanten vi stått och pratat med en stund i butiken skulle nu lämna oss. Hon sträckte ner handen i sin väska och tog upp en chokoplatta, log och räckte över den till oss. Den här har jag fått, jag sade att jag inte skulle ha den, men nu kom den ju väl till pass, sade hon. Vi tackade och hon gick.

Jag såg på min far och frågade tyst; hur ska vi få ut den där? Runt omkring oss gick folk av och an, plötsligt kändes det som om precis alla såg och iakttog allt vi gjorde. Måste alla vara och handla just nu? Har du en innerficka? viskade jag. Men…sa far men vi insåg att det var den enda möjligheten. Han såg sig omkring och tog på sig sin ficktjuvslook när han smög ner chokoplattan i rockfickan.

Vi kände oss som tjuvar. Far lugnade oss med att säga att de inte kan ta fast nån för stöld om de inte har fångat på band när man tagit varan. Och vi hade ju inte tagit något fast… Ögonvittnen fanns det ju nog… ”Jag såg nog, hur den där mannen smög ner en chokoplatta i rockfickan!” Vi kom undan i alla fall. :)