Studera
studerar pneumatologi med anledning av en inkommande torsdag
Finrexin Panadol Mynthon och Kaffe
Det svåraste med att vara förkyld, tycker jag, är att inte HELA TIDEN varje förkyld dag gå omkring och jama och gnälla över sitt tillstånd. Eller bara konstatera var femte minut att jag är så förkyyyld. De säger att män blir hjälplösa så fort de blir sjuka och det har jag med viss glädje i tystnad betraktat ibland i vårt hem, men idag (när jag vaknade med huvudvärk och stockade andningsvägar och en kniv i halsen) slog det mig att jag bara måste påpeka hela tiden hur förskräckligt förkyld stackars jag är. (Fastän inom parentes). Hela staden vet säkert att jag har drabbats av en liten oskyldig förkylning nu! Världen går under lixom, om en vecka är ju nu med säkert återställd!
Jag tror mig ändå veta varför det är så här. Det är så SVÅRT att själv tänka på någonting annat. När det verkligen är svårt att andas och du måste välja vart du vänder blicken för att inte huvudet ska värka, (se här kom det igen, stackars mig jag är sååå förkyyyld) blir du ständigt påmind om ditt tillstånd. DU ÄR FÖRKYLD! (jag är förkyld, jag är förkyld, jag är förkyld, inte har du väl missat denna otroligt viktiga information?) Passa dig så du inte blir sjuk påriktigt. Det är väl därför. Men nu vet alla så nu behöver jag inte säga något mer. (Men jag är verkligen förkyld och ..)

Var glad om du inte känner koppling mellan text och bild. Special thanx to Hanna som hjälpt oss att se sambandet mellan dessa två. *kväljningar*
Blogg
Jag tycker fortfarande det är superkul att läsa andras bloggar och att blogga själv. Kollade just genom min blogroll + ett par till jag alltid kollar och konstaterade att många låg ganska döa. Tråkigt. Kommentarer är det också rätt fattigt med, men det ska man inte gnälla över som skribent egentligen. Skriver du uppskakande och upprörande eller så det väcker enormt mycket känslor – då kommer nog kommentarerna. Och när jag riktigt tänker efter vet jag inte om jag vill att min blogg ska påverka människor så mycket. Ändå är det ju alltid kul med respons. (fult ord)
Jag tycker om ordet Töcken
det var en gång en ekorre
Idag hörde jag en tant skrika. Hon skrek på grund av en ekorre med dödsryckningar. Jag såg på ekorren, det var obehagligt på samma gång som det såg ganska roligt ut. Mest obehagligt dock. Sen kom en kar och hoppade upp i luften för att få mer kraft i kastet av en tegelsten. Gång på gång slängde han tegelstenen på den stackars ekorren tills den var tillräckligt död för att i ett tidningspapper fraktas till närmaste buskage. Allt detta hände på vår gård. Vår som i församlingens. Men det var ingen av oss betelister som utförde mordet, pastorn lär dock ha konstaterat en stund innan att det ligger en död ekorre på gården.

den här ekorren, som försöker slå sig själv i huvudet med ett ekollon, har Johan Silvermo ritat, vem han är vete mårran.
Vardagen försöker finnas
Jag äter surtbrö för det kliar skönt i halsen. I alla fall önskar jag att det gjorde det. Sanningen är att det nog inte är tiräckligt skrovligt och hårt för att klia till sådär trevligt som det skulle behövas. Testade rösten, den har inte återvänt i sin fulla styrka. Skrattar. Vi ha haft läger. Och allt är bara worth it all.
Pastiller i mängder av alla de sorter och varma drycker. Det här ska nog gå att bota! Typiskt är finrexin så otroligt äckelt… Ute är det HÖST. Sov med fönstret fast första natten inatt och jag frös inte ens. Då stiger höst fiilisen inom en. Så har jag också FIILIS att SY. *skrattar gott och sparkar Ida ur sängen*
Haha!
Nytt tema igen på test. Andra idag. Nu pågrundav sömnlöshet. Klockan är halv två och jag har slutat försöka. Jag tycker om bilden här ovanför :) Tror kanske det kommer bli dethär temat men med en annan bild sen, måste bara ha den en liten stund medan jag lagar den riktiga… ;)
behov av förändring
Jag vill ha nytt utseende på min blogg. Det här är inte nödvändigtvis det slutgiltiga – håller på och provar lite vad jag vill. Jag både tycker och tycker inte om det här temat – vill ha egen bild.



3 kommentarer