det var en gång en ekorre

Idag hörde jag en tant skrika. Hon skrek på grund av en ekorre med dödsryckningar. Jag såg på ekorren, det var obehagligt på samma gång som det såg ganska roligt ut. Mest obehagligt dock. Sen kom en kar och hoppade upp i luften för att få mer kraft i kastet av en tegelsten. Gång på gång slängde han tegelstenen på den stackars ekorren tills den var tillräckligt död för att i  ett tidningspapper fraktas till närmaste buskage. Allt detta hände på vår gård. Vår som i församlingens. Men det var ingen av oss betelister som utförde mordet, pastorn lär dock ha konstaterat en stund innan att det ligger en död ekorre på gården. 

den här ekorren, som försöker slå sig själv i huvudet med ett ekollon, har Johan Silvermo ritat, vem han är vete mårran.