Finrexin Panadol Mynthon och Kaffe

Det svåraste med att vara förkyld, tycker jag, är att inte HELA TIDEN varje förkyld dag gå omkring och jama och gnälla över sitt tillstånd. Eller bara konstatera var femte minut att jag är så förkyyyld. De säger att män blir hjälplösa så fort de blir sjuka och det har jag med viss glädje i tystnad betraktat ibland i vårt hem, men idag (när jag vaknade med huvudvärk och stockade andningsvägar och en kniv i halsen) slog det mig att jag bara måste påpeka hela tiden hur förskräckligt förkyld stackars jag är. (Fastän inom parentes). Hela staden vet säkert att jag har drabbats av en liten oskyldig förkylning nu! Världen går under lixom, om en vecka är ju nu med säkert återställd!

Jag tror mig ändå veta varför det är så här. Det är så SVÅRT att själv tänka på någonting annat. När det verkligen är svårt att andas och du måste välja vart du vänder blicken för att inte huvudet ska värka, (se här kom det igen, stackars mig jag är sååå förkyyyld) blir du ständigt påmind om ditt tillstånd. DU ÄR FÖRKYLD! (jag är förkyld, jag är förkyld, jag är förkyld, inte har du väl missat denna otroligt viktiga information?) Passa dig så du inte blir sjuk påriktigt. Det är väl därför. Men nu vet alla så nu behöver jag inte säga något mer. (Men jag är verkligen förkyld och ..)

Var glad om du inte känner koppling mellan text och bild. Special thanx to Hanna som hjälpt oss att se sambandet mellan dessa två. *kväljningar*