intressant diskussion
februari 12, 2008
Igår diskuterade jag och Irre församlingsgemenskap på msn. Det är ett mäkta intressant ämne! Vad är det som får människor att trivas? Vad är det som gör att människor inte trivs? Väldigt svårt ibland att lägga fingre exakt på olika saker också när det gäller ens eget liv.
Jag tror viktiga saker är att man känner sig delaktig i det som sker, att man känner gemenskap med människorna i församligen och att man upplever församlingen som en plats där man kan växa och utvecklas, men där man ändå är accepterad i den livssituation man just nu befinner sig i. Vad tror du att är viktigt och vad uppskattar du personligen?
MEN viktigast i världen när det gäller församlingar är ju att som medlem sluta prata om ‘församlingen’ som om det skulle vara något man inte själv är en del av. Församligen borde… Församlingen förstår inte.. Församlingen hit och församlingen dit.. DU är församlingen! Du och dina vänner! Det du inte är nöjd med kan DU vara med om att förändra många gånger om du är beredd att tänka i möjligheter iställte för problem.
Jag är självkritisk av mig till min natur så kanske det också är därför jag har en sån här syn på saken men: Jag tror att en hel del av det som gör att man inte trivs också kan vara orsakat av en själv. Säger absolut inte att det alltid är så MEN den som drar sig undan blir ofta lite utanför, den som inte hugger i och deltar i arbetet kan inte heller känna samma gemenskap alla gånger och den som aldrig delar med sig av sin livssituation kan ej heller känna att de blir accepterade trots vad de går igenom.
Så här svartvitt är det inte. Det vet jag av erfarenhet. Men jag har en sån tro på församlingen och jag känner en sån glädje att få vara del av en sån gemenskap! Verkligen! Kanske därför jag har svårt att just NU se det i ett annat ljus.

Entry Filed under: msn, tillsammans. .
3 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
1. lottaregina | februari 12, 2008 at 11:41 e m
att va involverad i verksamheten på någå sätt tror ja no e viktigt. [parentes]fast ibland kan man behöva få bara va me å då måst man ju kunna känna sej delaktig iaf.[parentes slut] men det där att plötsligt involvera sig nånstans tror jag kan va mycke svårare at göra än at säga. beror ju mycke på sammanhanget, det sammas storlek osv men det kan va svårt att veta va man ska göra å hur å hur man ska göra fö at nån som kan göra nånting åt saken ska få reda på at man vill göra nånting. [parentes] ok. prata me pastorn. ska man väl. kankse. men d kan å kännas konstit å far away. [parentes slut]
nu tror ja at ja tom ha klara å slarva bort mej själv i mina bisatser (e känd för dOm) MEN det jag tror att ja vill fram till lite e att jag tror att det är viktigt att vi ser gåvor och (ååh hittar int orde ja söker!!) potential hos varandra, för då kan man ju fråga folk, “vill du va me på det här?” och så kanske personen tänker “ja, de sku ja ju faktiskt kunna” åså mittiallt har den personen som har gått omkring å kännt sig allmänt lost och förvirrad plötsligt en tillhörighet och nånting att göra på onsdakvällarna lr whatever. så ja, se guldet i varann tror ja e jätteviktit. å våga berätta va man ha sett också :)
2. amelii | februari 13, 2008 at 12:26 f m
Du tappa nog bort mig oxo! :) Men du hade rätt i det jag förstod i alla fall! Alltså att det inte bara handlar om att “se till att man själv blir upptäckt” utan också om att “upptäcka andra”. Absolut! Och det är inte lätt alla gånger!
3. lottaregina | februari 13, 2008 at 1:08 f m
hehe :)
Nä de e int så lätt. å sen om man upptäcker så kanske man håller de för sej själv pga en massa fina orsaker som man plötsligt har. å d e ju onekligen lite dumt. man borde ju nog kunna säga bara om man tycker nån e bra på någå. d e ju en början lixom…fast d nu e helt uppenbart att personen e bra på d å fast han/hon säkert e helt medveten om det. allt e kanske int allti som d ser ut.
(ja bara nyser helatiden btw!)
när ja läser va ja skriver nu så tycker ja nästan at ja låter lite bitter lr nånting. d e nog int den egentliga känslan. :)