it all starts again in the end
Om en och en halv timme kommer solen till mitt berg. Enda tiden jag har att passa. Stressigt liv jag lever – not. Jag cyklar väl dit tror jag, sitter där någon timme. Borde ta med en bra bok men det finns inte riktigt någonting jag orkar läsa.
Det är konstigt det här med sommar. Men jag får jordgubbar av pappa varje dag så länge det finns – det är GLÄDJE.! och nån dag ska vi äta världens godaste fruktsallad! (jordgubbar, mango, vattenmelan o vindruvor).
Lets just leave it there.
Randombilder
Kamerona var på oss precis HELA konferensen så jag tror ni får si såndä vanliga djurbilder till lust och leda i KB och mickelsson och överallt annanstans. Jag har inga såna men jag har däremot bilder där vi INTE är helt till vår fördel :P dom bjuder jag på!
Dricka kaffe med sugrör är inte lika trevligt som kaffe annars men kaffe e alltid kaffe hur än det intas.
Kanin version scary :] när nöden är tillräckligt stor dricker t.o.m Dan kaffe – bildbevis!
Ida var egentligen en pudel men hon liknade mer än bevär :]
Trötta och koncentrerade en av de tidiga mornarna.
Vita kaninen kajalar sig för att se mindre skrämmande ut.
Gråa kaninen på övningen då vi inte täckte ansiktena helt utan bara provade ungefär för att spara färg. Ida – det var det här jag menade med vitt runt ögonen varje morgon då jag inte orkade eller kunde förklara någonting.
Jag hade inte en enda bild på tomi från hela alltihop – dumt.
Gränsen
Gränsen är minimal. Gränsen mellan galenskap och passion, mellan viktigt och onödigt, mellan värdefullt och värdelöst. Och jag dansar runt på gränsen och vet inte i vilket dike jag kommer falla. Gränsen är trådsmal mellan att skratta och att gråta då klockan blir 2 och väckningen är 6 och de inte e sista dagen imorgon, utan en lika tidig morgon väntar dagen därpå. Konstigt hur ingenting av de man tänker och känner när man är trött överhuvudtaget är verkligt… zzzz.
Förkonferens
Idag var det förkonferens i ekenäs. Kl 1o samlades vi tillsammans med Summer Challenge (europateam) och City Challenge (raseborgteam) i ekenäs pingstkyrka. Vi fick undervisning av Kenneth, korvsoppa och sen ställde vi i ordning för konferensen.
Kl 17 predikade Clive Urquhart från Kingdom Faith i UK. Det var jättebra och givande! Handlade om hur naturlig Jesus var och om hur han på ett enkelt sätt gav liv och läkedom. Till slut fick vi praktisera undervisningen och flera i salen vittnade om att de blivit helade! Tack Jesus! En kvinna från min grupp hade ont i handen efter att den varit bruten, jag bad för henne och hon sa att hon inte kände någon smärta efter det! Hon ville ännu testa att anstränga handen o göra sånt hon inte kunnat tidigare innan hon var helt säker men hon trodde att Gud hade gjort ett under! Jihaa! Så UNDERBART när Gud får bli stor o vi får vara enkla och vanliga.
Kl 19 hade vi sen grillfest och summerchallenge visa sin konsert di ska ha i europa – JÄTTEBRA!
Imorgon är den stora dagen då allt kör igång – SPÄNNANDE!
Den här veckans utseende
Från och med torsdagkväll fram tills söndag morgon ska jag i stort sett all min vakna tid se ut så här. (stackars hy) Det blir pingstväckelsenssommarkonferens i Raseborg (ekenäs). Dit ska du komma!
(en halsduk fattas och öronen är inte sydda)
Hemresa
Idag bar det av hemåt. På flygfältet kändes Barnebag som de prismässigt mest acceptabla som erbjöds så jag och Ida köpte oss varsin. I jämförelse med en dricka för 25kronor kändes det som massor att få smörgås, saft, yughurt, målarbok, spelkort, yatsi, färgpennor och en sked för 49kronor.
Sen bar det iväg upp över molnen på en lite skranglig flygtur. Höjdpunkten var nog när vi landat och alla stigit upp i gången och väntade på att få gå ut. Då meddelande flygkapten (?) att vi tyvärr måst stiga av genom bakdörren för de fick inte upp dörren där fram. (Haha, säkerhet maximus, man slipper int ens ut). Nåja de hade vi inget emot eftersom vi va långt bak, så alla svängde håll för att plötsligt höra ett ”Jihaa” i radion :) jihaat fick passaserarna att skratta o sen sa kapten att dörrn kom upp iaf.
När vi kom ut genom tullen möttes vi av tre män med stora kameror som stod och tittade. Vi såg väl lika förskräckta ut som alla andra som möttes av denna syn.
När vi såg oss omkring så såg vi stora videokameror också och en massa journalister med små block. Det var inte oss de väntade på men vem? Vi tjuvkikade på ett journalistpapper så det var inte såå stor överraskning…
… så när Matti Vanhanen till slut kom!
