There’s a first time for everything

08 Feb 2012 1 kommentar

av amelii i idag

Att smalltalka på tumanhand med äldre män på små bakgator i mörkret är inte den stora favoriten, men också det går väl an (fast egentligen inte riktigt) om situationen tvingar en. Var dock inte med jubel jag konstaterade att mannen som mötte mig tycktes ha ärende till mig. Smalltalk är nog att ta i och sanningen är att jag hann förbi innan jag överhuvudtaget hade förstått vad det var frågan om och därför inte heller hann få fram ett ljud som bidrag till konversationen. Jag tänker inte så fort på finska, förlåt mig.

I alla fall log mannen. Egentligen småskrattade han besvärat då han tilltalade mig, som om situationen nog hade blivit lite pinsam för oss båda. Jag förstod inte vad han menade alls och till slut räckte han fram handen varpå jag ryggade undan (i rätt riktning uppenbarligen) och han gick nöjd vidare. Då slog det mig att han försökte upplysa mig om att jag gick på fel sida av trottaoren. (Att jag inte förstod det tidigare!) Vi har ju högertrafik – hur kunde jag missa?

Förlåt gubbe! Nu i efterhand förstår jag ju att du försökte säga till mig att hålla till höger. Det var ju det du sa, jag tänker bara så långsamt på finska. Oj tänk om du inte hade varit så omtänksam att du sagt till – då kunde vi ju ha frontalkrockat! Och skadorna hade jag fått betala för det var ju jag som var på fel sida..