’til I get there..

Hon satte sig ner vid det gamla stockbordet precis utanför skogen. Medvetet vände hon skogen ryggen som för att säga att den fick vara precis så mörk den ville. Hon strök med handen över den härjade bordsskivan och kom ihåg iskalla nätter då hon legat där och räknat stjärnorna. Ingen har väl slocknat, de brinner väl alla än? Ingen har väl brunnit ut eller blinkande fallit ner i skogen med ett falskt löfte om önskningar. Det är bara de som brinner som gäller. Visst brinner alla än?

Hon slöt sina händer kring muggen med rykande varmt te och iakttog vindens lek i ångan. Den skingras och försvinner, suckade hon lugnt, precis som allt mörker och all lögn. Närvarande och i ett ögonblick sedan borta. Det är därför de kallar det overkligt, men de vet inte att vardagsverkligheten ibland är olydig. Trotsig till den grad att den slår dig i backen.

De enda som räknas är de som öppnar sin dörr och delar sitt hjärta. Hon älskade hjälplöst allt som är påriktigt medan hon längtade till länder långt borta. Bland nylöven uppe i björken sjöng vårfågeln en gammal älsklingssång. Jag kan visa en värld…

It’s always like springtime with you

lillsalenIgår flyttade våren äntligen in i lilla salen! Då vi renoverade ville vi göra en inredning som enkelt och billigt gick att variera. Gillar fortfarande den idén. Nu har vi tredje färgtemat sen invigning och det här är hittills min stora favorit. Då tiden rusade över från februari till mars blev plötsligt allt det blåa outhärdligt. Kanske känslan förstärktes av att allting doftar nytt och vår och liv både på insidan och utsidan av kyrkväggarna.

Jag gillar den här känslan av att någonting är på gång. Ni vet då man leende nickar åt varann och byter blickar och delar iver och förväntan, men ingen riktigt kan lägga fingret på vad det är frågan om. Ibland beskylls folk för att sväva uppe i det blå och bara känna allt möjligt som inte är verkligt eftersom det inte går att räkna och mäta. Det fälls kommentarer om att man alltid säger samma saker om förändring och förvandling och stora ting som sker, men att verkligheten alltid är likadan ändå. Hu så nedtryckande och onödigt inspirationsdödande.

Nej, låt mig aldrig bli sån! Ibland går det att mäta och ibland går det inte, men alla de här gångerna då någonting inuti en ler i förtröstan och förväntan tror jag någonting sker. Jag tror inte att verkligheten begränsar sig till det som vi kan ta på och det som ryms in i våra ord då vi ska förklara – jag tror det är mycket större. Jag tror allt samverkar till det bästa för den som tror, hela tiden, kanske är det något av det som vi ibland känner lite tydligare. Och jag tror att det en dag kommer att gå att mäta med precision. Varje liten millimeter. Då ser vi allt.

Men nu då hela vardagen bara är glimtar från olika världar med en så kallad verklighet som envist försöker få platsen som den enda verkliga världen, nu är det nog bäst att bara tro vidare. Låta alla leenden komma och alla danser sätta igång. Det har ju aldrig skadat någon att vara lite lycklig.

tionde mars tvåtusenfemton

after a looong day//

Jag pausar med oversizetröja, filt, microvärmt kaffe och min favorithalsduk. Det känns behövligt. Andas långsamt och försöker att inte bry mig om en lätt huvudvärk som envisas med att göra sig påmind. Egentligen har jag allt jag behöver. Ja, i alla fall för den här dagen. Men egentligen ju nog för all framtid också. Han gör mig så lycklig och blir aldrig ens irriterad de stunder jag inte riktigt kommer ihåg att uppskatta.

Vet tydligt idag att framtiden på längre sikt inte hör till dagens agenda. Jag behöver inte veta hur allt blir. Det är inte tid nu att lägga pussel inför hösten då bitarna inte ens finns än. Det är alldeles onödigt idag att tänka på sommarpusslet för jag har ännu inte fått se bilden på lådan i himlen – hur Han hade tänkt att det skulle se ut. Och då jag riktigt tänker efter bygger jag inte ens vardagspusslet. Det är ju Han som fogar bit till bit och gör min värld vacker.

You make beautiful things out of us.

Arbete och studier och lilla salen

Människomöten blandat med studier är dagens melodi. Igår var det skolarbeten utan pauser för människomöten och imorgon lär det bli människomöten utan studiepauser. Det är bra att gå en skola som tvingar dig att läsa de böcker du skulle vilja läsa men inte kommer dig för att dyka in i. Tycker fortfarande det är lite jobbigt att läsa en bok, men är glad att jag måste göra det ändå. Idag har jag dykt in i Ledarskap av Hybels som är en av mina favoriter.

Att sitta i lillasalen åttonde året eller vad det nu är och jobba får mig att drömma både om ett eget kontor där jag kan låsa om mig och om större personal. Jag och en kollega från samma bransch stod en gång i ett lärarrum och tittade på alla kaffekoppar som var framdukade. ”Tänk att ha så här många kollegor! VARJE dag.”. Antar att allting har sina sidor, men nog är det ju också roligt med människor. Så framtidsdrömmen är väl att ha ett kontor någonstans där andra också har sina kontor och där vi har ett kafferum där våra kaffekoppar kan stå framme och vittna om hur många vi är för någon som råkar förirra sig in.

Skulle också önska att folk som knackar på kunde få träffa andra än bara mig… Nå de tiderna kommer. Tills dess känns det helt roligt nog också att sitta här, att ha kollegor vissa dagar och att ha lite andra kontakter som förgyller arbetsdagar då och då. Jobbar man ensam får man se till att tillbringa kvällar i gott sällskap istället.

Flyger iväg

gorgeous photography: http://www.flickr.com/photos/irenesuchocki/4248564350/in/photostream/

och planerar på samma gång in så många ivägflygningar som möjligt inom de kommande året… Spännande tider. Nu är en PAUS absolut det bästa tror jag. Mina nya studier handlar ganska lite om att förstå och ganska jättemycket om att känna. Tror jag behöver känna lite någon annan stans emellan. Med andra referensramar.

Vi förbereder inte budskap, sa någon, vi förbereder oss själva att förmedla ett budskap. 1 mars.

En sjöman älskar havets våg, när stormen skakar mast och tåg

Börjar långsamt vänja mig vid allting nytt. Vänja mig vid att aldrig hinna vänja sig. Så mycket man nu kan vänja sig vid sånt. Egentligen handlar det väl mer om att lära sig att det inte är så viktigt att vänja sig. Omtumlande är inte fel så länge man får tumla runt med Mästaren. Han bygger bon och han rider ut stormar. Men inte som att han står ut tills det är över, utan mer som när man rider längs stranden i full fart. Gillar hur han alltid triumferar och hur jag får vara hans segerbyte. Det är minsann en kravlös roll. Vinden och vågorna behöver inte veta vad jag heter så länge de känner Honom. Men jag kan faktiskt nästan presentera mig på finska.

Finns en risk jag kommer vara lite sjösjuk efter varje kurshelg.

mv

Laiva saapuu

On kyseessä Jeesuksen matka

ja hänen päämääränsä on hakea sinut

Hän halua tehdä matkan sinun kanssasi

Hän ottaa kiinni kädestäsi ja auttaa sinut laivaan

Tämän jälkeen sinulla ei ole maata jakojesi alla

et tiedä missä olet

et voi navigoida.